Delfinen


För ganska länge sedan skrev jag om svårigheterna att få svar ifrån de olika skolorna i stan ang Lionel. Jag drev en lite mindre hetsjakt på rektorn på hans hemskola genom att försöka ringa X antal gånger. Undrar om de har nummerpresentatör? Till slut mailade jag och vips, hux flux fick jag ett samtal dagen efter. Det var ett mycket bra samtal och hon var väl insatt med det hela. Vad hon däremot ifrågasatte var varför Lionel direkt skulle upp i första klass i stället för att gå 6 års trots att han kommer vara 1 år äldre än de andra i klassen. Jag och Christian tänkte att det kanske inte skulle vara en sådan dålig idé ändå. Då får han dessutom hamna i en klass där alla är "nya" för varandra. Vi lämnade in utlåtandet för utvecklingsbedömningen till rektorn och hon lovade att återkoppla till oss några veckor senare men det uteblev också. Efter mycket om och men ringde hon tillslut förra veckan och nu är det visst andra bud. Efter att ha pratat med psykologen och förskolan så kommer han ändå börja första klass. De tycker att han har så pass mycket kapacitet att de tror att han kommer klara det. Skulle det däremot visa sig att det inte fungerar kan han alltid går ner till förskoleklass även om det bara är en period. Vid första samtalet frågade jag lite nervöst om resurs då psykologen rekommenderade det och svaret jag fick var att självklart ska han ha det. Inte någonting om att vi får se eller liknade utan det var en självklarhet. När jag återigen frågade om det vid förra samtalet så frågade jag om det skulle bli en resurs som var till hela klassen eller enbart till honom. Vi kom lite överens om att det skulle bli till klassen i den bemärkningen att om Lionel inte behöver stöd i någon situation så behöver faktiskt inte resursen alltid vara där. Hen kan t ex finnas med i övergångar av olika aktiviter, att påminna om att arbeta etc, ja där det behövs helt enkelt och inte bara för sakens skull. Tror även att det är nyttigt för Lionel. Nästa vecka ska vi gå och hälsa på förskoleklassen som är den blivande ettan och Lionels blivande klasskamrater. De ska träffas ute och leka och sen kommer han även att få gå in och titta i klassrummen som de kommer vara i. Det är ännu inte bestämt i vilken klass han kommer gå i men vad vi vet är att han kommer bli en Delfin!
❤️
/ Jelena


Experiment!

Jag har ju börjat att studera till förskolelärare och har bland annat börjat nosa lite på naturvetenskap och vad passar bättre än att göra lite experiment med Lionel? Igår provade vi detta med ytspänning och diskmedel. Resultatet blev inte det bästa men man såg i alla fall vad som hände!



Först är det bra med en beskrivning om vad som ska göras. Det var lite svårt att förstå instruktionerna men en stor fördel med att han kan läsa är att man slipper rita. 

Vi fick göra om testet några gånger innan det satt men till slut så. Nästa gång ska vi testa vad som händer med en isbit, snöre och salt. 

Han är överlag väldigt pysslig just nu. Målar och ritar gärna och är väldigt intresserad av skolarbete så det bådar gott till skolstarten i höst!
// Jelena

Karateläger och astma?

I helgen var det äntligen dags för terminens karateläger. Något som Lionel verkligen ser fram emot. Det är så spännande att få sova kvar i Dojon, sitta på golvet och äta mat samt att få gå och köpa godis i kiosken själv. Det var en bra trött Lionel som i stort sett somnade så fort lamporna släcktes kl 12. Nu är inte Lionel en sådan som prompt måste sova kl 8 men en hel kväll med en massa hålligång och träningspass och det gör att man blir extratrött. Det var inte många knop han orkade med på lördagens träningspass och det var inte många knop han orkade med under resten av helgen. Men huvudsaken är att han har roligt och även om det verkligen tar på hans krafter är det ett återkommande äventyr som han pratar länge om.
Jag skrev ju innan om att Lionel varit förkyld så länge med en hosta som inte riktigt ger sig. Inte så att den håller i sig hela tiden men den finns där och speciellt en hosta i form av harklingar och slem. Vi var på VC förra veckan och där konstaterade de troligvis bronkit och man tog även ett CRP som visade normala värden vilket såklart var skönt. Jag, nördig och hönsig som jag är börjar ju såklart att fundera på om det kanske ändå inte är astma han har. Just pga den enträgna hostan men framför allt att han inte orkar lika mycket längre. Det märks framför allt på karaten, innan så var själva uppvärmingen med att springa det roligaste på hela träningen. Nu är det jobbigast och Lionel går ofta och sätter sig och vill inte fortsätta. Han beskriver det ungefär som att han får ont i magen och att han vill kräkas. Funderade först om det bara var själva karaten han kände så här men idag berättade han att även när de ha varit i skogen med förskolan så känner han samma sak. Nu vet inte jag om att måla illa är ett symptom på astma men att efter ha berättat det för hans allergiläkare så höll hon med mig och tyckte att vi skulle prova en period med lite mediciner. Kanske var det en tillfällighet eller kanske hjälpte det men jag tycker att Lionel redan idag efter att ha fått den snabbverkande medicinen faktiskt orkade ett helt träningspass. Om det sedan tyder på att han har astma vet jag såklart inte men det vore skönt att få reda på vad hans plötsliga nedsatta ork beror på och att det går att göra något åt det. //Jelena