Det händer grejer hela tiden.

Jag är tacksam över att vi har det så bra som vi har det i Sverige. Otroligt tacksam!
Vi får så bra hjälp och stöd, och Eli utvecklas i en rasande fart.
Förskolan lägger mycket krut i hans utveckling, logopeden är där och ger tips, det är lixom bara så himla bra!
 
Och vad han förstår sen då! Nu visste vi ju såklart att han är smart och så, men det är ändå svårt att avgöra vad han förstår och inte när han inte pratar, och när han har väldigt selektiv hörsel.
Det är mycket upprepning av föremål, Eli visar och vi säger. Eller så visar vi och Eli säger, på sitt sätt.
Vid ett tillfälle visade jag en banan, och han sa banan, men jag skulle bara testa och sa "Vad sa du?" och han bara upprepar ordet. En sån liten banal sak blir lixom jätte stor här hemma hos oss!
 
Så förutom alla framsteg så betar gossebarnet av diverse sjukor. Det har varit en del vab under höster och kommer inte sluta där. Eli var väldigt snabb på att snappa upp att man får äta glass när man är sjuk, och gärna BARA glass. Så vi får bunkra upp med glass hela vintern.
 
Imorgon fyller Eli hela tre år! Tiden går fort och lilla tokungen växer så det knakar. Eftersom han inte är något direkt fan av tårta och andra bakverk så blir det väl en glasspinne han får imorgon på födelsedagen. Trist för oss andra, vissa saker hör ju lixom till, men det som räknas är att Eli är nöjd, och det kommer han vara med en glasspinne i handen =)
 
 
 
 
 
 
/Johanna

Hej å hå..

Nu är vi tillbaka! Vi har tagit ledigt över sommaren, men hoppas att skärpa till oss nu, livet kom lite emellan kan man säga.
 
Eli växer så det knakar, och utvecklas så det sjunger om det. Han blir 3 år den här månaden.
Han började på dagis för drygt en månad sen, och sedan dess är han en annan liten gosse än vad vi är vana vid. En förändring till det bättre såklart eftersom att han utvecklas så fort nu.
 
Han har börjat kommunicera och göra sig förstådd. Inte så att han pratar som ett normbarn i samma ålder, men han säger banan, apelsin, äpple, napp, kaka/kex/macka (som är samma ord) och bil än så länge. Fast på sitt eget sätt såklart =)
Men vi förstår honom! Och det måste vara så skönt för honom.
Eli har även börjat peka, och tar nu mer ögonkontakt än förut.
 
På dagis är han inte helt med på noterna med att dela med sig och vänta på sin tur, men barnen är ibland noga med att tala om, visa och hjälpa till, så det borde kanske komma med tiden. Han är ju i en egen liten värld där man inte alls ska vänta på sin tur, störst går först, ungefär så, haha.
 
Ipaden är fortfarande en kär vän, och han tittar gärna på videor om frukter, och talar alltid om när det kommer en banan, ett äpple och en apelsin.
 
Matsituationen fungerar inte alls på dagis, han äter nästan ingenting där utom mackor och frukt. Men logopeden har varit där och givit personalen tips och råd, så vi hoppas att det snart ger med sig.
Vi är väldigt glada över att han hamnade i en sån himla harmonisk grupp på dagis, med personal som bryr sig och gör sitt absolut bästa för våran lilla kille. En guldstjärna ska dom ha!
 
/Johanna
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Babblarna, den eviga plågan..

Eli älskade babblarna när han var runt året gammal, han ville se och höra en och samma låt om och om och om igen. Såklart lyssnade han ju sönder den och tröttnade. Någon gång ibland, väldigt sällan, kan han lyssna en liten stund, men inte en hel låt, vilket mammans öron tackar ödmjukast för. För om jag ska vara ärlig var babblarna en plåga! Inte nog med att man skulle behöva lyssna på den hemma varje dag, så spelades den på mobiler och surfplattor var man än gick. På tunnelbanan, på bussen, i affären, på trottoaren, verkligen överallt. Jag var rent ut sagt proppmätt på babblarna.
 
Men så igår när jag och Eli var in på en bebisaffär, så stod där en bok med babblarna. Och vem lös upp som en sol när han fick se den? Jo Eli såklart! det blev ett köp rakt av, den ville han ha.
Jag ska tillägga att Eli inte alls annars läser böcker, han vill inte ens bläddra och drar som en avlöning om man tar fram en bok och försöker läsa för honom. Men den här, det var lite som magi.  Det var kul att se att han faktiskt hade intresse av den boken, även fast intresset kommer dala ganska snart, för han kommer tröttna ganska fort. Men ändå! Han "läste" och bläddrade själv, länge dessutom, och flera gånger under dagen.
 
Så, plåga eller ej, babblarna fångar barnen...
 
 
 
 
 
 
/Johanna