Karatelek.

Äntligen så har vi kanske hittat en aktivitet som Lionel klarar av och tycker om, någonting som heter karatelek.
Det är karate men på en mer lekfull nivå och han klarar det relativt bra även om vissa moment kan vara svåra.

Det är så kul och se att han verkligen försöker och även med de lite svårare motoriska övningarna.
Jag gillar även disciplinen som också den är på ett bra sätt, inte för strikt men ändå på ett sådant bra sätt att barnen klarar av det och behöver Lionel gå undan så är det helt ok

Instruktörena vet om hans diagnos och jag kan alltid hoppa in och stötta om det behövs.
Detta är även perfekt då han som jag har skrivit om innan behöver träna på att umgås med standardbarn.
Nu har han bara provat två gånger men som det låter på honom vill han fortsätta vilket glädjer mig, kanske tar han inte svart bälte när han blir stor kanske fortsätter han inte ens nästa termin men just nu har vi hittat något som fungerar och då kör vi på det. ☺️
//Jelena

Uppdatering

Nu ska jag äntligen försöka att plita ner några rader.
Det har som sagt varit fullt upp sista tiden.
Men eftersom jag är hemma med ett halvhängigt gossebarn tänkte jag passa på.
Vi har nu kommit på plats, lite möbler kvar att köpa men kartongerna är uppackade och hämtade.
Lionel verkar trivas bra och han har blivit relativt väl omhändertagen av de andra barnen.
Det är mycket nyfikna blickar på hans cykel och vissa barn tycker den är jättehäftig.
Det är absolut ingen som är elak men precis som på förra stället är det ingen som ringer på och frågar ifall han vill komma ut.
Lionel är nöjd ändå och så länge han är det så är i alla fall jag det.

Igår var vi tillsammans med en vän och fd granne och hennes dotter på Leos lekland och en av Lionels största utmaningar är det sociala med jämnåriga barn så är det kul att se hur de sprang runt tillsammans och lekte.
I vanliga fall swischar ofta Lionel iväg för sig själv och har inte tid med någon.
Det är knappt att man får i honom något att äta.
☺️

//Jelena