Plötsligt händer det..!

Eli på 2,5 år har valt att han ska äta med händerna. Det är hans val och vi har kört på det. Dock får han alltid bestick. 
 
Gissa om mamman hade ett litet halleluja moment idag under lunchen, gossen plockade upp skeden och åt själv! 
Min stora lilla kille <3 
 
 
 
 
Han åt större delen av måltiden med händerna, men det är ett stort framsteg för Eli. Idag är det den här mamman som köper en triss! 
 
/Johanna
 

Återgivning

Efter flera månaders väntan var det äntligen dags för återgivningen av psykologbedömningen på Lionel.
Vi visste redan svaret men ett möte är alltid bra för att just prata om styrkor och svagheter.
Lionel presterar lågt på alla tester men uppfyller ändå inte poängen för att kunna få en utvecklingsstörningsdiagnos. Inte just nu i alla fall, psykologen vill däremot följa upp honom om ca 2 år och se hur han ligger till då och hur han klarar skolan.
Det kommer troligtvis att behövas en liten klass/ grupp med bra kunskap om autism och tydliggörande pedagogik. Helst bör han ha en egen resurs men tyvärr beviljar man sällan sånt.
Lionel ligger såklart i gråzonen, mellan 70-80. Där det röda strecket går, de andra är hur han presterat på testerna.
En intressant sak är i den mentala snabbheten, där presterar han riktigt lågt och hamnar långt ner på skalan.
Eller som när psykologen frågar på vilket sätt en skjorta och ett par  byxor är lika, då kan han inte svara eller säger att de är ju inte alls lika. Men om hon däremot ritade upp det bredvid varandra såg han direkt  att det var kategori kläder.
Han behöver mycket mera bilder för att klara av än vad jag har trott och det var många aha-upplevelser som man aldrig har tänkt på.
En annan intressant sak är att han presterar lågt på sk visou-spatiala funktioner, typ kartor och pussel och det kan mycket väl ha att göra med att han bara har ett öga och hur han tolkar visuell information.

Det här är bara i väldigt korta drag om utredningen och hur det än är så är han ändå samma härliga Lionel. Men nu vet vi ännu bättre förutom hans autism vad han behöver stöd i för framtiden.

//Jelena


Det bästa man har sätter man på bordet...

Min lilla skruttgubbe Eli har varit den gladaste och medgörligaste lilla unge jag någonsin stött på. Aldrig några utbrott, inget trots, inga sura miner. Han har sällan grinat eller skrikit. JÄTTE skönt!
Men han blir större, precis som alla andra =)
 
Det innebär att han gör det han lixom aldrig gjort förut! Mycket bra för hans utveckling så, men chockerande för hans mamma som inte alls är van. Det ska tvärtemotas, det ska skrikas, det ska bankas på möbler och i dörrar när han blir sur (vilket han ofta fejkar dessutom, haha), det ska kastas saker, allt som innan flutit på bra går inte alls osv. Ja ni med barn känner väl igen allting. Jag ser detta såklart som ett gott tecken, det kom bara så plötsligt.
 
Så jag har nu börjar förstå detta med att välja sina strider, jag har som sagt knappt behövt det innan, och givit upp, gossen FÅR numera sitta på bordet.
Det bästa jag har, satte sig på bordet =)
 
 
 
 
/Johanna