Nyfiken

Har upptäckt att vi bland annat har läsare från USA och Danmark.
Det vore roligt att få veta vilka alla läsare är och hur ni har hittat oss. ( 99% är via Facebook)
Så vilka är ni alla?

Annars har det varit sjukvecka här hemma. Lionel började förra fredagen med att springa på toaletten flera gånger för att kissa för att sedan åka på en dunderförkylning.
Jag, pappan, storebror och den sistnämndas flickvän gjorde detsamma och vi har alla legat hemma och snorat.
Lionel kisseribryderier fortsatte och under onsdagskvällen märkte jag att han sprang på toaletten och försökte kissa ett antal gånger utan resultat.
Jag ringer 1177 för att rådfråga och hon tycker att vi bör åka in till jourmottagningen på sjukhuset. Väl där inne tar man urinprov som skickas på odling samt en liten bladderscanning av blåsan och sen får vi åka hem.
Ingenting hittades så vi får hoppas att provsvaren på odlingen visar något då problemen med kisseriet fortsatte under helgen.
/ Jelena 

Syskon

Denna blogg handlar huvudsakligen om gossarna och deras diagnoser men i Västeråshemmet finns det ju även två syskon och hur Lionels diagnos påverkar deras vardag.
Ålderskillnaden är relativt stor då Lionels bror Walter snart fyller 18 åroch hans syster Emelie är 9 år.
Walter förstår av naturliga skäl Lionels diagnos lite bättre och deras syskonrelation är lite annorlunda än vad t ex Lionel och Emelies är.
Men vem är Walter då?
Jo, som sagt en snart 18 årig ung man med ADD som till hösten börjar sista året på gymnasiet.
Han spenderar det mesta av sin lediga tid med att träffa sin flickvän Wilma eller vara med vänner. Både vid datorn eller på stan.
Walter har trots sin diagnos varit väldigt framåt och klarat sig bra själv. Alltid vetat vad han ska göra i fall något händer och aldrig varit direkt rådvill.
Behöver han hjälp så har det alltid ordnat sig.
Han kanske inte själv tar sig an Lionel men om Lionel vill sitta inne på hans rum säger han aldrig nej. Han ställer alltid upp om det behövs och klagar aldrig högt.

Sen har vi då Emelie, som är min bonusdotter. För henne har diagnosen varit mer svårförståelig men det är inte så konstigt. Hur förklarar man för ett barn att lillebror har en diagnos som gör att han aldrig kommer att vara som andra barn?
Vi försöker göra det så rättvist som möjligt men många gånger får Lionel fördelar som hon inte får men det är mycket för allas bästa. En nöjd Lionel är bäst för alla.
Nu på sista tiden när Lionel är äldre har man sett hur ett fint syskonband har vuxit fram mellan de två. Emelie har alltid varit otroligt mån om sin lillebror och hon leker gärna med honom.
De är riktiga partners in crime och ibland hör man hur de busar och viskar på övervåningen.
Emelie har nu även gått en syskongrupp på habiliteringen där de mer ingående har förklarat om diagnosen och att hon dessutom får känna att hon inte är ensam.
Det finns andra som har syskon som är som Lionel.

Så trots åldersskillnaden mellan syskonen är båda fantastiska på sina sätt och båda är klippor att ha både när vi behöver och inte behöver.







Babblarna, den eviga plågan..

Eli älskade babblarna när han var runt året gammal, han ville se och höra en och samma låt om och om och om igen. Såklart lyssnade han ju sönder den och tröttnade. Någon gång ibland, väldigt sällan, kan han lyssna en liten stund, men inte en hel låt, vilket mammans öron tackar ödmjukast för. För om jag ska vara ärlig var babblarna en plåga! Inte nog med att man skulle behöva lyssna på den hemma varje dag, så spelades den på mobiler och surfplattor var man än gick. På tunnelbanan, på bussen, i affären, på trottoaren, verkligen överallt. Jag var rent ut sagt proppmätt på babblarna.
 
Men så igår när jag och Eli var in på en bebisaffär, så stod där en bok med babblarna. Och vem lös upp som en sol när han fick se den? Jo Eli såklart! det blev ett köp rakt av, den ville han ha.
Jag ska tillägga att Eli inte alls annars läser böcker, han vill inte ens bläddra och drar som en avlöning om man tar fram en bok och försöker läsa för honom. Men den här, det var lite som magi.  Det var kul att se att han faktiskt hade intresse av den boken, även fast intresset kommer dala ganska snart, för han kommer tröttna ganska fort. Men ändå! Han "läste" och bläddrade själv, länge dessutom, och flera gånger under dagen.
 
Så, plåga eller ej, babblarna fångar barnen...
 
 
 
 
 
 
/Johanna