Babblarna, den eviga plågan..
Eli älskade babblarna när han var runt året gammal, han ville se och höra en och samma låt om och om och om igen. Såklart lyssnade han ju sönder den och tröttnade. Någon gång ibland, väldigt sällan, kan han lyssna en liten stund, men inte en hel låt, vilket mammans öron tackar ödmjukast för. För om jag ska vara ärlig var babblarna en plåga! Inte nog med att man skulle behöva lyssna på den hemma varje dag, så spelades den på mobiler och surfplattor var man än gick. På tunnelbanan, på bussen, i affären, på trottoaren, verkligen överallt. Jag var rent ut sagt proppmätt på babblarna.
Men så igår när jag och Eli var in på en bebisaffär, så stod där en bok med babblarna. Och vem lös upp som en sol när han fick se den? Jo Eli såklart! det blev ett köp rakt av, den ville han ha.
Jag ska tillägga att Eli inte alls annars läser böcker, han vill inte ens bläddra och drar som en avlöning om man tar fram en bok och försöker läsa för honom. Men den här, det var lite som magi. Det var kul att se att han faktiskt hade intresse av den boken, även fast intresset kommer dala ganska snart, för han kommer tröttna ganska fort. Men ändå! Han "läste" och bläddrade själv, länge dessutom, och flera gånger under dagen.
Så, plåga eller ej, babblarna fångar barnen...
/Johanna