Det bästa man har sätter man på bordet...
Min lilla skruttgubbe Eli har varit den gladaste och medgörligaste lilla unge jag någonsin stött på. Aldrig några utbrott, inget trots, inga sura miner. Han har sällan grinat eller skrikit. JÄTTE skönt!
Men han blir större, precis som alla andra =)
Det innebär att han gör det han lixom aldrig gjort förut! Mycket bra för hans utveckling så, men chockerande för hans mamma som inte alls är van. Det ska tvärtemotas, det ska skrikas, det ska bankas på möbler och i dörrar när han blir sur (vilket han ofta fejkar dessutom, haha), det ska kastas saker, allt som innan flutit på bra går inte alls osv. Ja ni med barn känner väl igen allting. Jag ser detta såklart som ett gott tecken, det kom bara så plötsligt.
Så jag har nu börjar förstå detta med att välja sina strider, jag har som sagt knappt behövt det innan, och givit upp, gossen FÅR numera sitta på bordet.
Det bästa jag har, satte sig på bordet =)
/Johanna